Histora
Lyckliga människor i ett lyckligt samhälle
Wilhelm Osterman styrde samhället mellan 1938–1947. För de anställda fanns bolaget alltid närvarande. Både på arbetsplatsen och i privatli- vet. Ostermans motto var: ”Ökad trivsel är förutsättningen för ökad produktion.” Mång
Han ville att alla skulle hjälpas åt att föra både samhället och företaget framåt. Det vill säga, i den riktning han själv hade stakat ut. Han hade en stark social kontroll över ”sitt samhälle, sina människor och sin produktion”.
Det var viktigt med samförstånd och samverkan. Arbetarna på gummifabriken skulle tryggt ledas framåt i den industriella utvecklingen av och för Wilhelm Osterman.
Fabriken utvecklades allt mer under 1940-talet. Bilrings- avdelningen iordningställdes, avdelningen för förnyat gummi förbättrades, laboratoriet byggdes ut och verkstäderna i fabriken omorganiserades. Omklädningsrum och duschar installerades. Den väg som tidigare gått genom fabriken stängdes av och hela fabriksområdet hägnades in.
Samtidigt utvecklades samhället. Pensionärshem byggdes. Varje pensionär blev tilldelad en lägenhet.
En tvättinrättning och ett badhus byggdes. En läkarmottagning uppfördes. Samtidigt skaffade bolaget en ambulans och en brandkår
Arbetare tog upp kampen också i Viskafors
Den 7 november 1912 bildades Viskafors arbetarkommun. Syftet var att ta tillvara på de politiska och kommunala
intressena. Året efter, 1913, togs en facklig fråga upp där arbetarna från gummifabriken ställde frågan: ”Bör vi arbetare
på Viskaforsfabriken inte bjuda oss till att få bättre betalt än vi hittills ha?” Den 16 maj 1916 bildades Avdelning 157 Viskafors som anslöts sig till Svenska Grov & Fabriksarbetareförbundet.
Medlemsantalet var fyrtio stycken och antalet medlemmar växte snabbt eftersom arbetsplatsen var så stor.
Den 28 april 1917 demonstrerade arbetarna i Viskafors och Svaneholm i förstamajtåget.
I spetsen gick Svaneholms musikkår som följdes av ett hundratal demonstranter, däribland barn.
Avdelningens fana från början av 1900-talet finns att se på utställningen.
… och fallet blev hårt
Onsdagen den 21 februari 1990 kallades alla anställda till ett eftermiddagsmöte i fabrikens matsal. Där möttes de av
Trelleborgs styrelseordförande Fredrik Arp. Han berättade att fabriken skulle läggas ned. Detta var något som chockadede anställda: ”Det blev ju dödstyst och det var någon som stod vid sidan av mig som började gråta.”
Fredrik Arp poängterade att arbetet var viktigast: ”Så skyndsamt som möjligt gå tillbaka till era jobb. Det är viktigt att behålla kunderna och inte skada dem.” I fabriksbyggnaden finns i dag Svaneholms företagscenter
som hyr ut förvaringsutrymmen och lokaler till ett tretiotal företag.
Efter nedläggningen av gummifabriken förändrades samhället. Möjligheten att få ett nytt jobb var liten. Många tyckte också att det sociala livet blev lidande. Svaneholm ser i dag ut som många andra före detta svenska bruksorter. Arbetarbostäder och industritomter påminner om ett samhälle, en gång i liv och rörelse.